Spetspatrullen har fått tillökning! Tre fina grabbar och en alldeles underbar tös föddes på Malmö Djursjukhus den 14/11.
Redan när jag kom hem från min kurs på Medborgarskolan vid ett-tiden på lördagen var öppningsskedet igång. Lova for runt och bäddade och la sej med jämna mellanrum ner och bara flåsade. Det blev en eftermiddag och kväll med Lova i fokus, magmassage och mys var huvudingredienserna.
Vid 11 på kvällen lyckades vi somna bara för att bli väckt igen vid halv två. Strax därefter kom krystvärkarna igång så även Maria fick sin skönhetssömn avbruten. Vattenblåsan kom men sen hände inte så mycket mer så vid halv sju beslutade vi att åka till Malmö Djursjukhus.
Eftersom vi kom in precis när de skulle byta personal så blev det en röntgen och inte så mycket mer innan klockan var 8. Vi fick i alla veta att det fanns 4 st guldklimpar inuti vår prinsessa. När veterinären väl kom visade hon sej vara väldigt oerfaren, något som tiden råder bot på men som inte hjälpte oss just då. Men när hon gått ut för att kolla något så såg vi att ett par baktassar var synliga och raskt agerade vi barnmorskor alldeles själv och ut kom Serrano! En rejäl cremefärgad kille som var alldeles ok trots att han suttit fast ett tag. I rask takt kom nu ytterligare en kille, Manzano och en liten tjej Birds Eye till världen. Sen var det stopp IGEN...
En ny röntgenbild togs och det konstaterades att den sista valpen låg i sätesbjudning, på rygg med tillbakaslagna bakben, suck. Nu fick stackars Lova utstå en massa grävande i försöken att rätta till den lille envise rackarn. Försöken lyckades inte och snittet var obehagligt nära när han helt plötsligt låg där under hennes yviga svans. Lille Habanero hade tagit sej ut alldeles själv och var så otroligt pigg att han, faktiskt innan han var fri från navelsträngen, hade hittat en spene och sugit sej fast. Det var tre trötta tjejer som styrde kosan hemåt.
Lova var under hela tiden på Djursjukhuset en fantastisk mamma och det har hon fortsatt med. Hennes små växer som ogräs och ökar i genomsnitt runt 40 gram/dag. Habanero vägde idag den 27/11 699 gram! Alla har nu börjat öppna sina ögon och blir mer och mer personligheter. Birds Eye och Habanero är lika sin mamma, energiska och kvicka till både humör och rörelser. Serrano och Manzano är lika lugna som pappa SE UCH Ante Poire Alexander in Quborn. De är alldeles helt fantastiska alla fyra och jag kan inte se mej mätt på dom, kär som en klockarkatt. :)

Från vänster Sommarhagens Manzano, Serrano, Birds Eye och Habanero.

Nu är det nog snart tid för att träffa Lovas invånare. Hennes mage har sjunkit ner under, nästan försvunnit om man tittar på henne uppifrån. Jag har börjat tempa henne nu ikväll och kvällens temp låg på 37,1.
Har funderat ganska mycket på Paks och hennes stress under dagen, tyvärr verkar det som om hennes matvägran faller samman tidsmässigt med de perioder när jag har mycket att göra och stressar som en galning. Det känns inte vidare kul att jag faktiskt skadar min hund när jag stressar. Hög tid att ta en ordentlig funderare över hur jag lever mitt liv. Har alltid sagt att jag gör vad jag vill så länge jag inte skadar nån annan men nu har förutsättningarna ändrats ganska rejält.
Tid att gå och lägga sej så får vi se om Lova väcker oss inatt :)

Idag har vi börjat valpkurs, med vi menar jag Finn, Mats, Paks och jag. Det är ju andra gången för Paksans och min del men nu tror jag vi har hittat rätt. Vi har börjat hos Sanna på Sannas Hundliv och hon verkar ha en gedigen kunskap OCH viktigast av allt en genuin kärlek till hunden. Sånt uppskattar jag! Kanske, kanske har hon en nyckel till lillfrökens stress och i princip nästan inget skulle göra mej lyckligare. Finn däremot var lugnet själv, han och husse Mats löste alla uppgifter med glans.
Liten Lova fick vara alldeles ensam men verkade varken stressad eller orolig för det. En mysig filt och ett smaskigt öra gör damen nöjd. Nu har hon bestämt att hon inte ska gå i trappor mer och det är väl klokt. Om man inte hör henne direkt när hon begär skjuts upp eller ner så drar hon sej inte för att säga till med ökande volym... I övrigt verkar hon må alldeles utmärkt, går man ut med henne ensam så busar hon järnet. :) Rund och alldeles full av valpar är hon, hon verkar faktiskt vara otroligt stolt över sin mage med all rätt. Hon kommer att bli en alldeles underbar mamma det är jag helt säker på. Det börjar bli lite nervöst nu, inte lång tid kvar... *Längtar*
I övrigt så är livet fullt av glädjeämnen och prövningar. Det första gör att man orkar med det sista

Liten Paks har varit med matte i den stora staden Ystad idag. Vi har snusat runt på Granngården och fönstershoppat (mestadels) på gågatan. Helt tvärt emot vad jag trodde har liten glatt och lugnt gått i koppel utan att stilla till för mycket oväsen. Hon har ju haft den störande vanan att högt och ljudligt skälla ut alla andra hundar men idag när hon var ensam så kunde hon till och med vara i samma affär som andra hundar utan att ge ifrån sej mer än två skall. Matte är så stolt över sin vackra tös som så många beundrade!

Lova börjar bli trött och tung nu. Men hon är otroligt smidig när det verkligen gäller, typ när Ture katt klössar på soffan och hela Spetspatrullen gör en utryckning med fullt pådrag. Till och med lille Finn har lärt sej att tillrättavisa Ture. Helt otroligt vad fort dom lär varandra om hur saker och ting ska gå till. :)
Ikväll har "småungarna" lekt med två Nina Ottosson akviveringsspel. Helt sanslöst kluriga är dom och Finn är verkligen inte långt efter Paks vad det gäller snabbhet. Ska se om jag kan få dom att fixa Dog-Box, ett spel som går ut på att dom ska släppa ner träcylindrar i ett hål för att få godis att trilla ut ur ett annat. Lova, som i och för sej inte har alltför mycket tålamod med sånt här, undrade bara varför man inte kunde peta ut godiset direkt istället. Det var ju bara en onödig omväg att peta ner träprylen i hålet..
Jag är fortfarande efter ett och ett halvt år med  den här rasen helt förbluffad över deras intelligens och skönhet! Spetspatrullen Rocks!!!

Den som sa de berömda orden, hundar har ägare - katter har tjänstefolk, har fel. H*n hade uppenbarligen aldrig träffat en spets. Det ska vara, hundar har ägare - katter och spetsar har tjänstefolk! :)
Ibland kan det bli lite väl mycket arbete med dessa djur särskilt som jag i princip aldrig får nån hjälp. Missförstå mej inte här jag älskar dom allihop massor och skulle aldrig vilja vara utan dom. Men när jag knappt kan vara iväg och hålla mina kurser utan att det fås panik här hemma då blir jag trött. *gnällvarning*
För övrigt så blir jag alltid lika förundrad över dessa hundars intelligens och vilja att lära sej saker.  I helgen la jag ett ca 400 m långt spår med 6 vinklar på ängsmark. Paks var först ut och klarade det som vanligt med glans. Flamsiga tramsiga mopsiga tonåringen Paks förvandlas snabbt till en väloljad arbetsmaskin när spårselen kommer på. Mycket imponerad!
Nästa på tur var Lova som nu är dräktig i åttonde veckan. Jag kortade av spåret en del men det låg fortfarande runt 300 m med 4 vinklar. Mitt lilla runda "päron" till hund blev överlycklig av att få en uppgift och busade järnet. Spåret fixade hon lätt, inget dräktighetsseg hjärna här inte, men fröken blev så trött att hon somnade med sin älskade squeekerboll i munnen. Den bollen är bara hennes och kommer bara fram när det vankas spår så det var bäst att ha koll på den *sötnos*. :)
Sen var det dags att se om unge herrn i gänget, Finn, hade nån användbar näsa. Jodå den fanns där men det är ju inte lätt att vara på ny mark med massor av nya dofter men tillslut så uppfattade han doften av matte och tjejerna som gått där innan och det tog inte många sekunder förrän den lilla högen av godis var både uppspårad och uppäten. Duktig kille!!
Ska bli riktigt kul att börja på valpkurs och utvecklas vidare med Paks och kanske få lite hjälp att lösa de värsta tonåringsbeteenden. Dessutom ska det bli kul att se hur Finn och Mats klarar sej. Hoppas såklart det blir bra!

Mycket har hänt här, tiden och orken har inte räckt till för att blogga. Nu ska jag i alla fall göra ett snabbt "bokslut" och försöka skärpa mej med bloggandet.

Lova: Är DRÄKTIG!!! och ska valpa i mitten på november. Hon njuter av sin tillvaro (hoppas jag) och vi skämmer bort henne av bästa förmåga. På ultraljudet hittades tre valpar, sen kan det bli både fler och färre. Naturligtvis är det lite oroligt men vi får förutsätta att vår lilla prinsessa får en alldeles underbar liten familj.

Paks: Vår lilla papegoja :) kallas så för sin vana att sitta på mattes axel när omvärlden är lite läskig. Vår vackra Paks växer och utvecklas för fullt. Unga fröken har blivit tonåring och hörseln är EXTREMT dålig i perioder. En del som det inte är nåt fel på är frökens stämband, allt ska kommenteras och detta högljutt. För övrigt jobbar vi med spår och lydnad. Vi kommer att börja på en valp-/unghundskurs i början på november mycket för den sociala träningen men även för att komma vidare i utvecklingen.

Finn: Vår nya lilla stjärna, en liten helsvart grabb född utanför Prag i Tjeckien! Jag ska försöka sammanfatta händelserna lite kort som ledde till att jag har en liten svart pälsboll sovandes vid sidan av soffan. Jag har under sensommaren mailat ett antal Mitteluppfödare ute i Europa för att kolla om någon hade planerat att ta en kull under våren 2011 som kunde passa oss. Jag ville importera en hane för att utöka vår svenska avelsbas och naturligtvis för att skapa en bra grund för min egen avel. I sökandet efter denna hane fann jag Kennel vom Bollmanbrunnen i östra Tyskland och där hanen Boreas vom Bollmannbrunnen. Jag blev kär :) men  tyvärr fanns inga planer på att para honom under kommande vår.
För ca  veckor sedan fick jag helt plötsligt ett mail från ägaren till Kennel vom Bollmnnbrunnen, Steffi Karbe, om en valp som var släkt med Boreas och fanns till salu utanför Prag. Han var till och med svart!!! Mja... jag skulle ju innte ha nån valp nu utan först till våren... Nyfikenheten tog överhanden och jag svarade Steffi med en hög frågor. Inget svar och paniken utbröt, den enda ledtråden jag hade var ett namn på kortet hon hade skickat med.  Nåja, det borde ju finnas en länk på hennes hemsida och efter lite snokande fann jag att unge herrn fanns på Kennel Lukato Gold. Jag försökte ringa Steffi men tyvärr visade det sej att hon hade hamnat på sjukhus. Så sagt och gjort jag ringde direkt till den tjeckiska kenneln och fick en förskräckt Olga på tråden som bad mej maila istället för hennes språkkunskaper var obefintliga. Mailat blev det och två dagar senare bestämdes det att vi skulle köpa herr Finn. Efter snabbkoll på vilka papper som behövdes drogs hela maskineriet igång. Faktiskt så gick det för en gångs skull smidigt med den svenska byråkratin och den utlovade väntetiden på 15 dagar minskade till 11! Så bar det då iväg till staden jag så länge drömt om att få se, den uppfyllde mina drömmar med råge. En stad så full av turister men inte ens ett kolapapper nånstans, otroligt! Vackra hus i massor fick jag se och jag fick även vandrat över den berömda Karlsbron. En och en halv mil gick jag den dagen, undra på att jag var trött. Efter en god natts sömn på Hotell Juno så skulle jag då få träffa min nye "man". Efter att ha vankat runt som en äggsjuk höna så kom dom då äntligen, Olga, tolken och min lille Finn. En liten Kleinspitz var också med som stöd.
Herr Finn var dock inte i särskilt mycket behov av stöd utan när han upptäckte att det fanns ett smaskigt ben i min lilla resbur så traskade han glatt in där och la sej ner. Det här lugnet höll i sej hela vägen via en lång taxiresa, en flygresa, ett tullbesök och en tågresa. Där tog dock herrns tålamod slut och vem kan anklaga honom för det... Efter en rastning på Svågertorps station i väntan på husse och damerna så åkte Finn in i sin bur igen och det var inte populärt. Han lyckades snabbt få Paks att inta sin "papegojställning" på min axel när han klagade sitt missnöje. Det blev desto mer populärt när de fick umgås ett tag och numera är Paks och Finn att räkna som oskiljaktiga.
Lille herrn växer som ogräs och utvecklas lika fort. Även han är anmäld till valpkurs men med husse som kompanjon. Det gläder mej otroligt mycket att vi kan gå på hundkurs tillsammans!!!

Ni förstår kanske att tiden inte riktigt räcker till här hemma och det lär ju inte bli lättare att hänga med. Men så mycket glädje och kärlek som man får av tre mittlar kan inte värderas högt nog!!!

Verkar som om jag inte bara har en spårhund utan två :). Busvalpan Paks har idag gjort sin imponerande spårdebut, hon klarade ett 2 meters spår och fann en korvbit! Duktig liten bustös!
Lova var alldeles helt fantastiskt duktig, hon går framåt så otroligt fort och blir bara duktigare och duktigare. Snabb som en iller är hon i spåret, tur man har spårlina! Nästa gång är det tid att göra en vinkel i spåret annars blir det snart för lätt.
Får nog försoka hitta tid för en spårkurs i höst...
Tid för nattning av folk och fä!

Bushundarna mina vad ni förgyller mina dagar! Visserligen snor ni nästan all min tid men det kan jag definitivt förlåta er för vad skulle min vardag vara utan er.
Just nu har busvalpen fått selektiv hörsel och ställer stora krav på mattes påhittighet när det gäller att fånga henne. Så in i attans kul att busa med storasyster Lova!
För övrigt har vi hunnit med en utställning (total flopp) och hoppat av hundkursen. Avhoppet beror mest på att husse har fått ISkalla fötter när det gäller att passa busvalp. Trist, trist men vi får försöka igen i höst.

Men, men det kan ha något med vårt nya projekt att göra. Det nya projektet som heter Paks, är hårig, har vassa tänder fram och läcker där bak. Kort sagt en valp, inte bara en valp förresten utan världens sötaste busvalp. Lilla fröken Paks håller både Lova och mej sysselsatta med diverse bus.
Men fy attan vad fort det går, hon har redan kommit ur det där allra första bebisstadiet och utveckling tar enorma skutt framåt.
Vi har börjat så smått med att gå i koppel (inte populärt) och även med sitt och lite inkallning. Det är faktiskt jättesvårt att inte träna för mycket när man har en valp som hela tiden vill ha mer kul med matte.
Just nu sover liten så Lova och jag får en välbehövlig paus. Men man får se till att utnyttja tiden väl, det är fortfarande en del deklarationer kvar att göra och en massa annat att fixa med, trädgården t. ex. ett veritabelt straffarbete enligt mej. Fast det blir ju lite roligare med två glada hundar runt fötterna.

Idag har vi börjat på Allmänlydnadskurs jag och Lova. Så underbart duktig var hon min älsklingstös och vi fick massor med beröm för vår fina kontakt och ett jättebra samarbete. STOLT MATTE!!! Är i en grupp med diverse olika hundar, allt från Cane Corso, Lejonberger ner till en pytteliten Jack Russeltös. Gladaste hundarna var de två så farliga kamphundarna...
Tiden kryper all närmare den 12/5 och det är vekligen positivt. Då ska lilla Paks flytta hit eller rättare sagt ska jag åka till Svenshögen (6 mil norr om Göteborg) och hämta henne. Längtar verkligen efter att få träffa henne och ta med henne hem men även efter att få träffa Kicki som har fött upp henne.
Mycket att se fram emot i min lilla hundvärld!

Äntligen börjar saker och ting gå vår väg. Idag kom brev att vi kommit in på lydnadskursen och ska börja torsdagen den 29/4! Ska verkligen bli spännande eftersom det är mååååånga år sedan jag gick lydnadskurs sist. Kan nog bli en spännande upplevelse för två envisa rödhåriga kärringar att lära sej att lyda. :) Undrar om husse sponsrar kursen om han tror att vi båda blir lite lydigare...
Ett annat nytt projekt har tagit sin början, ett projekt som kommer att kräva både pengar och arbete men ge så enormt mycket tillbaka. Nyfikna? Gissa på bara!

Men man borde ju veta bättre vid min ålder. Drömmen om Lovas sommarbebisar gick i alla fall i kras idag, ultraljudet visade att det inte fanns några invånare i hennes lilla mage. Men, men det går fler tåg.
Jag tog tag i nya planer och anmälde oss raskt till en lydnadskurs redan i vår, vi står som första reserv men det ÄR faktiskt vår tur att ha tur nu så därför bör vi komma med. Nya drömmar, ja såklart.
Det allra viktigaste är att jag har världens underbaraste hund oavsett vilket!

Idag är det vilodag, nästan i alla fall. Kroppen vilar just nu men huvudet är upptaget med att uppdatera min hemsida och bygga vidare på familjens Åkessons nya hemsida.Både Lova och jagi är rejält slitna, Lova håller inte halva tempot mot normalt idag.
Tidigare idag har vi sågat upp delarna till Lovas valplåda. Nästa på listan är att skrubba bitarna riktigt rena och sen skruva ihop dem. Men det är en uppgift för en annan dag...
Efter en sväng in om till Ystad för att fylla på kylskåpet så smet Lova och jag in om på loppisen vid Marsvinsholm på jakt efter en skrivbordslampa med bordsfäste att ha till valplådan. Med lite ovanligt flyt för mej så fanns lampan och den blev min för 50 kr!!
Ni som är intresserade av kritik och bilder från utställningen kolla http://carinas-vraa.egensajt.se/utst.htm

Imorgon är det en heldag med hund igen, vi ska på hundutställning med Lova. Som tur är ska inte jag visa henne utan Maria sköter den biten, men jag har fått den svåra uppgiften att fixa lillfrökens päls. Känner mej lite orolig för att det inte ska bli bra nog men vi får väl ta det som det blir. Att vi har världens vackraste hund vet jag oavsett vad domaren säger.
Fröken Lova har börjat med en ny grej, hon ska para allt som rör sej. Till och med Lejon får sej en omgång ibland, stallkatten börjar bli lätt desperat. Undrar om det kan vara nåt tecken...
Nu så är det tid att krypa i säng så vi kan vara pigga imorgon, men vem är pigg klockan 6??? Har verkligen blivit en sömntuta på morgnarna. Tur man har ryggen att skylla på.
Återkommer med resultat imorgon...