Mycket har hänt här, tiden och orken har inte räckt till för att blogga. Nu ska jag i alla fall göra ett snabbt "bokslut" och försöka skärpa mej med bloggandet.

Lova: Är DRÄKTIG!!! och ska valpa i mitten på november. Hon njuter av sin tillvaro (hoppas jag) och vi skämmer bort henne av bästa förmåga. På ultraljudet hittades tre valpar, sen kan det bli både fler och färre. Naturligtvis är det lite oroligt men vi får förutsätta att vår lilla prinsessa får en alldeles underbar liten familj.

Paks: Vår lilla papegoja :) kallas så för sin vana att sitta på mattes axel när omvärlden är lite läskig. Vår vackra Paks växer och utvecklas för fullt. Unga fröken har blivit tonåring och hörseln är EXTREMT dålig i perioder. En del som det inte är nåt fel på är frökens stämband, allt ska kommenteras och detta högljutt. För övrigt jobbar vi med spår och lydnad. Vi kommer att börja på en valp-/unghundskurs i början på november mycket för den sociala träningen men även för att komma vidare i utvecklingen.

Finn: Vår nya lilla stjärna, en liten helsvart grabb född utanför Prag i Tjeckien! Jag ska försöka sammanfatta händelserna lite kort som ledde till att jag har en liten svart pälsboll sovandes vid sidan av soffan. Jag har under sensommaren mailat ett antal Mitteluppfödare ute i Europa för att kolla om någon hade planerat att ta en kull under våren 2011 som kunde passa oss. Jag ville importera en hane för att utöka vår svenska avelsbas och naturligtvis för att skapa en bra grund för min egen avel. I sökandet efter denna hane fann jag Kennel vom Bollmanbrunnen i östra Tyskland och där hanen Boreas vom Bollmannbrunnen. Jag blev kär :) men  tyvärr fanns inga planer på att para honom under kommande vår.
För ca  veckor sedan fick jag helt plötsligt ett mail från ägaren till Kennel vom Bollmnnbrunnen, Steffi Karbe, om en valp som var släkt med Boreas och fanns till salu utanför Prag. Han var till och med svart!!! Mja... jag skulle ju innte ha nån valp nu utan först till våren... Nyfikenheten tog överhanden och jag svarade Steffi med en hög frågor. Inget svar och paniken utbröt, den enda ledtråden jag hade var ett namn på kortet hon hade skickat med.  Nåja, det borde ju finnas en länk på hennes hemsida och efter lite snokande fann jag att unge herrn fanns på Kennel Lukato Gold. Jag försökte ringa Steffi men tyvärr visade det sej att hon hade hamnat på sjukhus. Så sagt och gjort jag ringde direkt till den tjeckiska kenneln och fick en förskräckt Olga på tråden som bad mej maila istället för hennes språkkunskaper var obefintliga. Mailat blev det och två dagar senare bestämdes det att vi skulle köpa herr Finn. Efter snabbkoll på vilka papper som behövdes drogs hela maskineriet igång. Faktiskt så gick det för en gångs skull smidigt med den svenska byråkratin och den utlovade väntetiden på 15 dagar minskade till 11! Så bar det då iväg till staden jag så länge drömt om att få se, den uppfyllde mina drömmar med råge. En stad så full av turister men inte ens ett kolapapper nånstans, otroligt! Vackra hus i massor fick jag se och jag fick även vandrat över den berömda Karlsbron. En och en halv mil gick jag den dagen, undra på att jag var trött. Efter en god natts sömn på Hotell Juno så skulle jag då få träffa min nye "man". Efter att ha vankat runt som en äggsjuk höna så kom dom då äntligen, Olga, tolken och min lille Finn. En liten Kleinspitz var också med som stöd.
Herr Finn var dock inte i särskilt mycket behov av stöd utan när han upptäckte att det fanns ett smaskigt ben i min lilla resbur så traskade han glatt in där och la sej ner. Det här lugnet höll i sej hela vägen via en lång taxiresa, en flygresa, ett tullbesök och en tågresa. Där tog dock herrns tålamod slut och vem kan anklaga honom för det... Efter en rastning på Svågertorps station i väntan på husse och damerna så åkte Finn in i sin bur igen och det var inte populärt. Han lyckades snabbt få Paks att inta sin "papegojställning" på min axel när han klagade sitt missnöje. Det blev desto mer populärt när de fick umgås ett tag och numera är Paks och Finn att räkna som oskiljaktiga.
Lille herrn växer som ogräs och utvecklas lika fort. Även han är anmäld till valpkurs men med husse som kompanjon. Det gläder mej otroligt mycket att vi kan gå på hundkurs tillsammans!!!

Ni förstår kanske att tiden inte riktigt räcker till här hemma och det lär ju inte bli lättare att hänga med. Men så mycket glädje och kärlek som man får av tre mittlar kan inte värderas högt nog!!!