Spetspatrullen har fått tillökning! Tre fina grabbar och en alldeles underbar tös föddes på Malmö Djursjukhus den 14/11.
Redan när jag kom hem från min kurs på Medborgarskolan vid ett-tiden på lördagen var öppningsskedet igång. Lova for runt och bäddade och la sej med jämna mellanrum ner och bara flåsade. Det blev en eftermiddag och kväll med Lova i fokus, magmassage och mys var huvudingredienserna.
Vid 11 på kvällen lyckades vi somna bara för att bli väckt igen vid halv två. Strax därefter kom krystvärkarna igång så även Maria fick sin skönhetssömn avbruten. Vattenblåsan kom men sen hände inte så mycket mer så vid halv sju beslutade vi att åka till Malmö Djursjukhus.
Eftersom vi kom in precis när de skulle byta personal så blev det en röntgen och inte så mycket mer innan klockan var 8. Vi fick i alla veta att det fanns 4 st guldklimpar inuti vår prinsessa. När veterinären väl kom visade hon sej vara väldigt oerfaren, något som tiden råder bot på men som inte hjälpte oss just då. Men när hon gått ut för att kolla något så såg vi att ett par baktassar var synliga och raskt agerade vi barnmorskor alldeles själv och ut kom Serrano! En rejäl cremefärgad kille som var alldeles ok trots att han suttit fast ett tag. I rask takt kom nu ytterligare en kille, Manzano och en liten tjej Birds Eye till världen. Sen var det stopp IGEN...
En ny röntgenbild togs och det konstaterades att den sista valpen låg i sätesbjudning, på rygg med tillbakaslagna bakben, suck. Nu fick stackars Lova utstå en massa grävande i försöken att rätta till den lille envise rackarn. Försöken lyckades inte och snittet var obehagligt nära när han helt plötsligt låg där under hennes yviga svans. Lille Habanero hade tagit sej ut alldeles själv och var så otroligt pigg att han, faktiskt innan han var fri från navelsträngen, hade hittat en spene och sugit sej fast. Det var tre trötta tjejer som styrde kosan hemåt.
Lova var under hela tiden på Djursjukhuset en fantastisk mamma och det har hon fortsatt med. Hennes små växer som ogräs och ökar i genomsnitt runt 40 gram/dag. Habanero vägde idag den 27/11 699 gram! Alla har nu börjat öppna sina ögon och blir mer och mer personligheter. Birds Eye och Habanero är lika sin mamma, energiska och kvicka till både humör och rörelser. Serrano och Manzano är lika lugna som pappa SE UCH Ante Poire Alexander in Quborn. De är alldeles helt fantastiska alla fyra och jag kan inte se mej mätt på dom, kär som en klockarkatt. :)

Från vänster Sommarhagens Manzano, Serrano, Birds Eye och Habanero.

Nu är det nog snart tid för att träffa Lovas invånare. Hennes mage har sjunkit ner under, nästan försvunnit om man tittar på henne uppifrån. Jag har börjat tempa henne nu ikväll och kvällens temp låg på 37,1.
Har funderat ganska mycket på Paks och hennes stress under dagen, tyvärr verkar det som om hennes matvägran faller samman tidsmässigt med de perioder när jag har mycket att göra och stressar som en galning. Det känns inte vidare kul att jag faktiskt skadar min hund när jag stressar. Hög tid att ta en ordentlig funderare över hur jag lever mitt liv. Har alltid sagt att jag gör vad jag vill så länge jag inte skadar nån annan men nu har förutsättningarna ändrats ganska rejält.
Tid att gå och lägga sej så får vi se om Lova väcker oss inatt :)

Idag har vi börjat valpkurs, med vi menar jag Finn, Mats, Paks och jag. Det är ju andra gången för Paksans och min del men nu tror jag vi har hittat rätt. Vi har börjat hos Sanna på Sannas Hundliv och hon verkar ha en gedigen kunskap OCH viktigast av allt en genuin kärlek till hunden. Sånt uppskattar jag! Kanske, kanske har hon en nyckel till lillfrökens stress och i princip nästan inget skulle göra mej lyckligare. Finn däremot var lugnet själv, han och husse Mats löste alla uppgifter med glans.
Liten Lova fick vara alldeles ensam men verkade varken stressad eller orolig för det. En mysig filt och ett smaskigt öra gör damen nöjd. Nu har hon bestämt att hon inte ska gå i trappor mer och det är väl klokt. Om man inte hör henne direkt när hon begär skjuts upp eller ner så drar hon sej inte för att säga till med ökande volym... I övrigt verkar hon må alldeles utmärkt, går man ut med henne ensam så busar hon järnet. :) Rund och alldeles full av valpar är hon, hon verkar faktiskt vara otroligt stolt över sin mage med all rätt. Hon kommer att bli en alldeles underbar mamma det är jag helt säker på. Det börjar bli lite nervöst nu, inte lång tid kvar... *Längtar*
I övrigt så är livet fullt av glädjeämnen och prövningar. Det första gör att man orkar med det sista

Liten Paks har varit med matte i den stora staden Ystad idag. Vi har snusat runt på Granngården och fönstershoppat (mestadels) på gågatan. Helt tvärt emot vad jag trodde har liten glatt och lugnt gått i koppel utan att stilla till för mycket oväsen. Hon har ju haft den störande vanan att högt och ljudligt skälla ut alla andra hundar men idag när hon var ensam så kunde hon till och med vara i samma affär som andra hundar utan att ge ifrån sej mer än två skall. Matte är så stolt över sin vackra tös som så många beundrade!

Lova börjar bli trött och tung nu. Men hon är otroligt smidig när det verkligen gäller, typ när Ture katt klössar på soffan och hela Spetspatrullen gör en utryckning med fullt pådrag. Till och med lille Finn har lärt sej att tillrättavisa Ture. Helt otroligt vad fort dom lär varandra om hur saker och ting ska gå till. :)
Ikväll har "småungarna" lekt med två Nina Ottosson akviveringsspel. Helt sanslöst kluriga är dom och Finn är verkligen inte långt efter Paks vad det gäller snabbhet. Ska se om jag kan få dom att fixa Dog-Box, ett spel som går ut på att dom ska släppa ner träcylindrar i ett hål för att få godis att trilla ut ur ett annat. Lova, som i och för sej inte har alltför mycket tålamod med sånt här, undrade bara varför man inte kunde peta ut godiset direkt istället. Det var ju bara en onödig omväg att peta ner träprylen i hålet..
Jag är fortfarande efter ett och ett halvt år med  den här rasen helt förbluffad över deras intelligens och skönhet! Spetspatrullen Rocks!!!

Den som sa de berömda orden, hundar har ägare - katter har tjänstefolk, har fel. H*n hade uppenbarligen aldrig träffat en spets. Det ska vara, hundar har ägare - katter och spetsar har tjänstefolk! :)
Ibland kan det bli lite väl mycket arbete med dessa djur särskilt som jag i princip aldrig får nån hjälp. Missförstå mej inte här jag älskar dom allihop massor och skulle aldrig vilja vara utan dom. Men när jag knappt kan vara iväg och hålla mina kurser utan att det fås panik här hemma då blir jag trött. *gnällvarning*
För övrigt så blir jag alltid lika förundrad över dessa hundars intelligens och vilja att lära sej saker.  I helgen la jag ett ca 400 m långt spår med 6 vinklar på ängsmark. Paks var först ut och klarade det som vanligt med glans. Flamsiga tramsiga mopsiga tonåringen Paks förvandlas snabbt till en väloljad arbetsmaskin när spårselen kommer på. Mycket imponerad!
Nästa på tur var Lova som nu är dräktig i åttonde veckan. Jag kortade av spåret en del men det låg fortfarande runt 300 m med 4 vinklar. Mitt lilla runda "päron" till hund blev överlycklig av att få en uppgift och busade järnet. Spåret fixade hon lätt, inget dräktighetsseg hjärna här inte, men fröken blev så trött att hon somnade med sin älskade squeekerboll i munnen. Den bollen är bara hennes och kommer bara fram när det vankas spår så det var bäst att ha koll på den *sötnos*. :)
Sen var det dags att se om unge herrn i gänget, Finn, hade nån användbar näsa. Jodå den fanns där men det är ju inte lätt att vara på ny mark med massor av nya dofter men tillslut så uppfattade han doften av matte och tjejerna som gått där innan och det tog inte många sekunder förrän den lilla högen av godis var både uppspårad och uppäten. Duktig kille!!
Ska bli riktigt kul att börja på valpkurs och utvecklas vidare med Paks och kanske få lite hjälp att lösa de värsta tonåringsbeteenden. Dessutom ska det bli kul att se hur Finn och Mats klarar sej. Hoppas såklart det blir bra!