Idag har vi börjat valpkurs, med vi menar jag Finn, Mats, Paks och jag. Det är ju andra gången för Paksans och min del men nu tror jag vi har hittat rätt. Vi har börjat hos Sanna på Sannas Hundliv och hon verkar ha en gedigen kunskap OCH viktigast av allt en genuin kärlek till hunden. Sånt uppskattar jag! Kanske, kanske har hon en nyckel till lillfrökens stress och i princip nästan inget skulle göra mej lyckligare. Finn däremot var lugnet själv, han och husse Mats löste alla uppgifter med glans.
Liten Lova fick vara alldeles ensam men verkade varken stressad eller orolig för det. En mysig filt och ett smaskigt öra gör damen nöjd. Nu har hon bestämt att hon inte ska gå i trappor mer och det är väl klokt. Om man inte hör henne direkt när hon begär skjuts upp eller ner så drar hon sej inte för att säga till med ökande volym... I övrigt verkar hon må alldeles utmärkt, går man ut med henne ensam så busar hon järnet. :) Rund och alldeles full av valpar är hon, hon verkar faktiskt vara otroligt stolt över sin mage med all rätt. Hon kommer att bli en alldeles underbar mamma det är jag helt säker på. Det börjar bli lite nervöst nu, inte lång tid kvar... *Längtar*
I övrigt så är livet fullt av glädjeämnen och prövningar. Det första gör att man orkar med det sista