Äntligen har min lilla hundtös börjat löpa! Har längtat så efter detta och det kunde inte kommit i en bättre tid. Som en stråle av ljus i ett ganska kompakt mörker.
Diffes rygg är fortfarande i för dåligt skick för ridning och hans framkota är fortfarande varm. Allt detta troligtvis för att han inte kan sluta bära sej åt som en barnunge i hagen.
Mitt övriga liv innehåller flera olika saker som gör mej trött, spänd och ledsen. Har inte ens inspiration till att fotografera just nu.